Varje morgon åker hon det där tåget. Varje morgon studerar hon villorna som passerar när tåget susar förbi. Hon fantiserar om livet de lever. Hon fantiserar särskilt om en kvinna och hennes kärleksliv. När så den kvinnan försvinner under mystiska omständigheter blir allt omkullkastat. Vad hände egentligen?

 

Det finns något som kallas psykologisk thriller och det här är verkligen en film som gör skäl för namnet. Rachel, briljant gestaltad av Emily Blunt (också bra i Edge of tommorow, Sicario och Djävulen bär Prada), är en alkoholiserad kvinna som inte kommit över sin skilsmässa och som ofta får minnesluckor. Hon är i det närmaste besatt av Megan, en kvinna hon aldrig träffat. Thrillern rör sig främst framåt med hjälp av dialog (bl.a. i terapiform), men också via suddiga minnen och tillbakablickar ur olika perspektiv. Ett riktigt snyggt upplägg och väldigt bra skådespelare räddar en annars ganska typisk deckare. Historien är ganska invecklad och nästan alla inblandade är potentiella misstänkta och det gillar jag.  

 

Klarar Bechdeltesten 

 

3/5 (6/10)

 

 

 

 

När Erik ärver sitt enorma familjehem beslutar han, eller främst hans fru, att de ska prova på en gammal dröm om att bo i kollektiv. Det visar sig snart att det här med att bo i kollektiv inte bara är fint och enkelt utan något som utmanar relationerna. När så Erik träffar en annan börjar det bli riktigt svårt...

 

Tomas Vinterberg brukar göra mästerverk (Festen, Jakten) så mina förväntningar var högt ställda på denna film om 70-talens kollektiv. Det är också omöjligt att inte jämföra med Lukas Moodyssons varma och mästerliga version "Tillsammans". Vinterberg är bra på svärta och den här filmen är som bäst i slutet på andra akten när allt är som jobbigast och Trine Dyrholm och Ulrich Thomsen får spela ut hela sitt register, men i övrigt blir det tyvärr lite blekt. Filmen handlar mer om familj, tvåsamhet och otro än om själva kollektivet och utanför det äkta paret och deras dotter mejslas övriga karaktärer inte ut nåt vidare. Det gör att värmen i stort sett saknas och att exv en stor händelse i upplösningen blir något av ett antiklimax. Det här är en bra relationsfilm med mycket snygg ljussättning, men mycket långt från den nivå Vinterberg brukar leverera på. 

 

Klarar Bechdeltesten 

 

3/5 (6/10)