Den med den osedvanligt träffsäkra titeln

Race
 
 
Jesse Owens växte upp i 20-talets Alabama och fick tidigt lära sig att han tillhörde en underlägsen ras. Han hade inte samma rättigheter och möjligheter som ljushyade människor, men han hade en unik talang. Han sprang inte bara fort. Han var snabbast i världen. Han hoppade inte bara långt. Han hoppade längst i världen. Den progressiva och drivna tränaren Larry Snyder såg inga hudfärger utan bara talang och med hans hjälp tar Owens sikte på OS i Berlin 1936. Men vad innebär det egentligen att åka till Nazityskland? Vad måste man ställa upp på för att åka dit? 
 
Historiska filmer fångar ofta mitt intresse och det här var verkligen inget undantag. Jesse Owens insats i OS 1936, mitt framför ögonen på självaste Adolf Hitler, tillhör de mest minnesvärda ögonblicken i idrottshistorien. Tyskarna hade en nybyggd stadion och en enorm propagandaapparat, men fick inte igenom alla sina krav. I Tyskland och flera andra trupper var det otänkbart med svarta idrottare, men man ville också förbjuda judar från att tävla i någon nation, vilket bl.a. föranledde ett hot från USA att bojkotta spelen.
 
Den amerikanska byggnadspampen och idrottsledaren Avery Brundage övertygade dock USA:s OS-kommité om att delta. Brundage fick också i uppdrag att åka till Berlin och granska nazisterna. Det känns som att man i filmen vill rentvå Brundage från dem som anklagar honom för att ha gått nazisternas ärenden. Han framstår som en modig demokratins förkämpe och en engagerad idrottsälskare, som tvingas gå med på vissa eftergifter av Goebbels. Men i verkligheten kan han mycket väl haft mer tveksamma motiv och man hymlar iaf inte med att Brundage mottog en muta (fick stora byggkontrakt av tyskarna) samt medverkade till att man petade de enda judiska deltagarna från 4X400 meter. 
 
Det andra intressanta personporträttet av en omdebatterad person är det av dokumentärfilmaren Leni Riefenstahl, Hitlers egen mästerregissör. Hon framställs på det sätt som hon själv velat framstå i sina memoarer, som en konstnär som bara ville göra bra film och som inte nödvändigtvis uppskattade nazisternas idéer. Det är möjligt att det var så, men hon kan omöjligt ha varit omedveten om vad nazisterna höll på med då hon umgicks med eliten, flera gånger hyllade Hitler och filmade både krigsframryckningar och fångar. Carice van Houten (Melisandre i GoT) spelar rollen mycket övertygande. Även Goebbels är välgjord. Han känns mycket otäck. 
 
Själva huvudkaraktären Jesse är också välgjord, men jag hade gärna sett mer djup. Familjen får vi inte lära känna alls och än mindre hans fru, vilket gör att varken otrohetsaffärer eller deras giftermål framkallar särskilt mycket känslor. Det blir mest fokus på sporten och den biten funkar väldigt bra även om det kunde gjorts mer kring spänning och uppbyggnad. Samspelet mellan Owens och coach Snyder tillhör filmens styrkor liksom miljöerna.
 
Men allra starkast är det när man visar baksidorna. När Owens inte får använda duschen, när judarna petas ur truppen, när Snyder går vilse och ser arresteringar mm Nazityskland är utan konkurrens, men det är tydligt att rasåtskillnaden är ett faktum även på Owens hemmaplan. 
 
 
En bra film, som kunde varit ännu bättre. 3/5 (6/10)



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0