If you want me to respect the law? Then make the law respectable.

Suffragette
 
 
 
Maud Watts lever ett slitsamt och pliktfullt liv i sekelskiftets London. Hon jobbar mer än heltid på ett tvätteri där hon jobbat sedan hon var 12 år och samtidigt är hon både mamma och fru, vilket vid tiden betydde fullt ansvar för hem, matlagning och det mesta barnrelaterade. Maud har aldrig funderat så mycket över sina rättigheter, men när hon mest av en slump hamnar mitt i Sufragetternas rösträttskamp finner hon en eld inom sig som hon inte visste fanns...
 
Filmer kan vara bra på olika sätt. Den här filmens styrka ligger i ett väldigt engagerande ämne. Det är ofattbart irriterande att se hur kvinnorna i Storbritannien ses som en underordnad varelse som ingen bryr sig om att lyssna på. En tillsynes omöjlig kamp förs och det är en kamp där man får vara beredd att offra allt; jobb, familj, hälsa och framtid. Det är väldigt illa berörande att se hur protagonisten får släppa kontakten med sin otroligt söte lille son.
 
När man blir engagerad av ämnet är upprullningen av händelseförloppet väldigt viktigt och jag tycker man lyckas väl med att hålla oss på nålar när det behövs och ständigt sugna på fortsättningen, trots all motgång och uppgivenhetskänsla. Till filmens brister hör att man inte fördjupar relationerna nåt vidare och att vår huvudkaraktär egentligen aldrig får något riktigt utbrott eller engagerat aha-moment. Jag saknade också ångesten och ett ifrågasättande av mod och ork när det går som tyngst. 
 
Kampen för kvinnors rättigheter var betydligt tuffare i konservativa Storbritannien än i Sverige med brutalitet och massarresteringar som följd. I Sverige räckte det med en fredlig kamp och namninsamlingar och kvinnorna lyckades faktiskt få rösträtt strax efter arbetarmännen och strax före män som ej fullgjort värnplikt (och långt innan dömda brottslingar mfl) I Storbritannien hade männen haft rösträtt länge och motståndet mot kvinnlig rätt var betydligt större. Inte förrän 1928 hade man infört full rösträtt för alla kvinnor över 21 år (männen 1837). Med det sagt måste det ändå påpekas att patriarkala strukturer är och har varit ett problematiskt faktum för kvinnans möjligheter i vårt land och i hela världen genom tiderna. Därför känns detta som en viktig film. Det som hände då där måste fram i ljuset, frågorna måste fortfarande diskuteras och ur detta kan man självklart belysa hur andra grupper behandlas och utesluts i samhället. Allas lika värde förblir en klyscha om man inte jobbar med det i verkligheten. 
 
Klarar förstås Bechdeltesten. 
 
4/5 (7/10) och plats 336 på den uppdaterade topplistan



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0