Bloggen har inte uppdaterats på ett tag. Delvis för att jag har varit sjuk, men också för att det var ett tag sedan jag såg någon riktigt bra film. Nu har jag iaf sett två intressanta.

 

Religionen får mindre o mindre plats i vårt samhälle, på gott och ont (religion och makt är en ofta farlig kombination så att religionen blivit privat är nog på gott, men tro och kärleksbudskap kan vi inte få för mycket av och att saker automatiskt avfärdas för att de är religiösa är nog på ont)

 

Men i filmens värld är religion hårdvaluta. I svensk och en hel del annan film visar man nästan odelat negativa sidor av religionen (sekter, elaka präster, manipulation mm) medan man i andra länder kan ha med religionen som en naturlig del. l amerikansk film satsar man på historier ur Bibeln. Att religion kan användas för mörka syften vet vi om och det är viktigt att uppmärksamma, men det kan också användas till otroligt mycket gott. Den goda sidan vill jag se mer av.

 

För i både filmens och vår värld är det tydligt att det inte skadar att tro, hoppas och älska emmelanåt och inte alltid vara cyniska, kalla realister. Ofta går vi på film för att få kasta oss in i en okänd värld och tro på kärleken en stund. 

 

 

Romaren Clavius får i uppdrag att först förhindra att Jesus lärljungar skäl hans kropp efter hans död och sedan utreda om de gjort det ändå. Pilatus är orolig över ett uppror och de judiska ledarna vill inte veta av något Messiastjafs. Clavius är inte särskilt religiös, men bara intresserad av sanningen. Hans upptäckter får honom att fullständigt tappa fattningen...

 

I TV-programmet Boston Tea Party frågade man experterna (en fysiker, en läkare, en historiker mfl) vart de skulle åka om de kunde resa i tiden. Nästan samtliga svarade att de skulle vilja åka till tiden direkt efter Jesu död för att kolla vad som egentligen hände där. Detta intresse tar Risen fasta på och låter en agnostisk legionär likt en privatdetektiv nysta upp fallet. Filmen börjar väldigt bra, för att sedan stagnera lite och återigen växa på slutet. Det är välgjort och välspelat (om än lite ojämnt och teatralt här och var) med snygga miljöer och bra musik. Jag tycker att versionen av lärljungarnas kompisgäng är det mest naturliga och härliga som gjorts på film hittills och filmens andra vändpunkt är mäktig, men slutet är ändå lite utdraget (trots att det egentligen är genomstressat med tanke på innehållet). Tycker nog filmen skulle slutat något tidigare. En bra film med en intressant ny vinkel på historien. Men inget mästerverk varken för kristna eller skeptiker. 

 

3/5 (6/10)