Djävulens smartaste drag var att övertyga världen om att han inte fanns

En labyrint av lögner
 
 
 
Det är 1958. Det har gått 13 år sedan kanonerna tystnade, sedan pansarvagnarna stannade, sedan ugnarna slocknade. Hur greppar man det ofattbara som har skett? Hur går man vidare? Den unge advokaten Johann Radman får av en journalist reda på att en vakt från Auschwitz arbetar som lärare i småskolan och bestämmer sig för att börja utreda fallet. Men att börja nysta i det som hände i ett förintelseläger innebär att riva upp rejäla sår och ge sig i kast med fiender både runt om och inuti...
 
En film som uppfyllt mina tankar sedan jag lämnade nygamla Götabiografen i Göteborg. Det är smått makalöst att den nya generationen av tyskar som växte upp efter kriget inte visste om vad som hade hänt. Man lade undan allt förfärligt så långt man kunde och försökte glömma. Så många var ju partimedlemmar. Ännu fler var ju de som såg på och lät allt ske. Dessa människor försvann förstås inte så fort kriget tog slut. En stor del av dem var fortfarande övertygade nazister, men de flesta ville bara glömma. Det de hade gjort var så förfärligt att det var bättre att övertyga sig själv om att det inte hade hänt. Radman drabbas själv av den tunga bördan, när han river upp sår efter sår. Är bördan för tung?
 
"Vill du att alla tyska unga ska fråga sig om deras far är en mördare?"
 
"Ja, det vill jag"
 
Solklar 4/5 (8/10) och plats 265 på den uppdaterade topplistan



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

femhundra filmtips

de 500 bästa filmerna genom tiderna och lite till (tips: om du vill gå igenom listan klicka på kategorin "topplistan" och ta dig från början till slut eller "den uppdaterade topplistan" för en aktuell lista)

RSS 2.0