På sin dödsbädd uttalar den store tidningsmagnaten Foster Kane ett enda ord; Rosebud. En journalist får i uppdrag att ta reda på vad ordet betyder och på så sätt får vi följa Kane från dess att hans mamma skriver kontrakt och lämnar honom till en förmyndare, till dess att han dör i sitt palats rik, men utan nära vänner. 

 

Bland många, särskilt äldre generationers, cineaster anses detta vara tidernas bästa film. Den var så banbrytande både fotomässigt och dramaturgiskt att den förändrade hela filmvärlden. Jag kan helt klart se dess storhet i den meningen och att det är något extra att göra en sådan här film 1941. Men det blir för intetsägande. Jag berörs bara inledningsvis och skådespelarinsatserna är minst sagt ojämna. Jag tycker inte storyn håller för ett mästerverk. 

 

Det blir 3/5 för denna hyllade klassiker.