I vinande snöstorm, på ensliga vägar i Wyoming, framförs en diligens med 4-spann. Inuti sitter prisjägaren John Ruth med sitt offer; Daisy Dommergue, värd 10000$. Sällskapet utökas snart med kollegan Major Marquis, vars rykte också inkluderar många dödade vita män i det nyligen avslutade inbördeskriget, och med Chris som påstår sig vara den nyutnämnde sheriffen i den stad som är ekipagets slutstation. Snöstormen tvingar dock de resande att stanna för natten på ett värdshus, som mystiskt nog verkar ha nya ägare...

 

Tarantino är en mästare på två saker: dialoger som både fascinerar och underhåller samt att bygga sina filmer kring ett fåtal långa scener där vi verkligen får vara med om hela skeendet. Bådadera inkluderas i denna skapelse, liksom det stundtals alltför bestialiska våldet som blivit hans signum. Tarantino fortsätter med Western, efter succén med "Django Unchained" och har denna gång dessutom valt att samarbeta med kompositörsgeniet Ennio Morricone, som gjort musiken till klassiska western-hits som "den gode, den onde, den fule". Det är en genre som passar Tarantino och det blir inte sämre av att han gett sin favoritskådis, Samuel L Jackson, en större roll än i de senaste alstren. 

 

Ändå blev jag besviken. Det finns en story där, men den är alltför svag. Det finns en viss spänning, men absolut inte i Tarantinos vanliga klass. Humorn är där, men för sällan.

 

Jag tycker att han denna gång fastnade i blodsutgjutelsen, som är extrem, och nöjer sig lite med ett fin karaktärspalett utan att bygga vidare. 

 

Det blir bara 3/5 (6/10) för Quentin denna gång och det innebär för mig att han gjort minst 4 filmer som är bättre. Plats 491 än så länge.