Vad gömmer sig egentligen i de mörka skogarna och fjällen i Norge? Urgamla miljöer med urgamla namn döljer kanske en hemlighet som sedan länge lämnats åt sagorna? I denna underbara norska mokumentär, som kallats Norges egna Blair Witch projekt, får vi följa några filmstudenter från en liten högskola som vill göra ett projekt om eventuella björntjuvjägare. De finner en mystisk man som de tror är tjuvskytt, men snart visar det sig att han jagar något helt annat. Idén är strålande och det finns vissa underbara grepp i filmen (som när elkraftsarbetarna inte har någon förklaring till varför de har högspänningsledningar som går i cirklar och när vi får möte de polska männen som säljer björnlik svart för att man ska kunna mörklägga effektivt), men många gånger har man också slarvat bort idén. Det går för snabbt här och där och skådespelandet är minst sagt svajigt. Man borde stannat upp och utnyttjat vissa delar mer. Totalt sett är det ändå mycket sevärt och det är mer underhållande än skrämmande.

 

 

Idag måste vi också stanna upp och ägna en tanke åt en bortgången skådespelare. Det är sorgligt att så många av dem går bort för tidigt, inte sällan p.g.a. droger. Det är ett tufft yrke, men mest tror jag att det beror på att de är känslomässiga konstnärsjälar som lätt faller in i ångest och depressioner. Philip Seymour Hoffman var framförallt briljant i starka biroller, kanske bäst i världen på detta i filmer som the Big Lebowski, Magnolia och Patch Adams t.ex.