Sverige har blivit något av ett deckarförfattarnas Mecka och en hel del av böckerna blir sedermera till filmer. Dessa filmer börjar ibland leva ett eget liv och muterar till eviga filmserier om olika kommissarier där morden är nästan lika många som de i Midsomer. Vilken kvalitet håller då de svenska polisfilmerna? Det är väldigt populärt att säga att de är kass, (vilket man gärna säger om all svensk film) men det håller jag inte med om. Samtidigt är filmerna omåttligt populära och bland de mest sedda och för mig ligger nog sanningen någonstans emellan. Det råder ingen tvekan om att det har gått lite troll i det hela. Det har gjorts för många filmer och nivån är extremt ojämn. Jag tycker inte heller att vi har blivit experter på genren. Danskarnas kriminalserier med sina starka relationer, personporträtt och knivskarpa realism är mil före liksom t.ex. flera brittiska diton men jag tycker att det finns bra svensk kriminalfilm. Ett exempel är milleniumtrilogin, Kjell Sundvalls "sista kontraktet" är en annan.

 

Den största svenska genren är ändå den med en manlig polis i huvudrollen. Vi har ett flertal långkörare och framförallt tre olika.

 

Berättelserna om Ystadspolisen Kurt Wallander är så populära att de t.o.m. fått en brittisk remakeserie att gå av stapeln. Den här serien är, enligt mig, dock den absolut mest släntrianmässiga och slarviga av dem alla. Större delen av de väldigt många filmerna är tämligen meningslösa och har alla en gemensam problemnämnare; Krister Henriksson läser sina repliker istället för att säga dem. Han spelar Kurt Wallander istället för att vara Kurt Wallander. De filmerna som har baserats direkt på böckerna har, förutom kraftigt bättre manus, en betydligt bättre huvudaktör i Rolf Lassgård och blir därför hyfsat sevärda.

 

 En annan riktig långkörare är den om Stockholmskommissarien Martin Beck. Här har man funnit betydligt starkare bikaraktärer som t.ex. Gunvald Larsson och det är generellt något bättre skådespelarinsatser. Här tycker jag att det har gjorts en 4-5 riktigt bra filmer, men självklart blir det även här för mycket filmer. riktigt bra känsla tycker jag det är i den gamla filmserien med Gösta Ekman i huvudrollen, samtliga av hans filmer hade en melankolisk karaktär över sig och var, om man bortser från de dubbade birollsinnehavarna, riktigt välgjorda.

 

 

Slutligen har Göteborg också ett bidrag till den stora polisstacken med den hetlevrade Johan Falk. Falk sticker ut i svenska polissammanhang då han inte är en gammal trött kommissarie som grunnar på livet och snart vill sluta utan en mycket mer aktiv och våldsam person som helst gör allt själv. Han är närmre Gunvald i karaktären. Jag tyckte om de första två filmerna som kom långt innan detta blev ännu en långkörare (nolltolerans och livvakterna), men redan "den tredje vågen" var ett riktigt bottennapp och jag var rejält skeptisk när de nya filmerna dök upp. Här hade man dock hittat en mycket spännande karaktär (baserad på en verklig person) i infiltratören Frank Wagner (Joel Kinnaman) och detta lyfte några av de första filmerna. Sedan blev även det här en slentrian fram till sista filmen som jag såg härom veckan. "Kodnamn Lisa" var riktigt intressant och även om det var långt ifrån en filmklassiker så var det riktigt spännande. Tyvärr har även denna filmserie en brist och den stavas Jacob "va faan" Eklund, som även han spelar mer teater än lever i sin karaktär.