Sverige har en nästan unikt bra humortradition. Vi har en uppsjö av fantastiska humorgrupper som: galenskaparna, killinggänget, hipphipp, grotestco och Varan-TV. Sedan har vi ju också gamla rävar som Hasse & Tage, men det är betydligt mer sparsamt med bra svensk komedifilm. Det verkar helt enkelt vara svårt att föra över humorn till långfilm på vita duken. Det finns förfstås undantag som "Torsk på Tallin", "Picassos äventyr", "Morgan Pålsson" och "Leif" bl.a. men mest har det varit platt fall för svenska komedier. Lasse Åberg (en av dem som lyckats ganska bra) uttryckte det väl: "Problemet med att göra komedi är att folk tror att man skämtar" Jag får hoppas på Kvateret Skatans Laholmsresa, som jag inte sett ännu.

 

Jag har sett två nya bidrag till den svenska komediscenen den sista tiden.  

 

Ett uselt försök att göra en svensk variant på klassikern "Tootsie" med en tapper Jonas Karlsson i huvudrollen. Det blir inte särskilt roligt, även om Björn Gustafsson gör en skön insats, och storyn är riktigt svag. Sämst av allt är, förutom en omotiverad berättarröst, att filmen är så sjukt orealistisk. När man gör en dramakomedi funkar inte det.

 

 

Klart hyfsad var istället, något oväntat, den här filmen med Peter Magnusson i rollen. Historien är enkel och lik sina amerikanska inspiratörer, men lockar till en del skratt och jag fångas lite av den mysiga historien.