I slutet av 90-talet kom ett fenomen som kallades Dogma; ett koncept där man skulle göra film med enkla handkameror och utan ljussättning (bara naturligt ljus). En av de danska kreatörerna hette Thomas Vinterberg och han skapade då den starkaste festscen vi någonsin beskådat. Det är en otroligt mörk historia som väller fram över oss medan gästerna sippar på sina glas och mörkret sakta sänker sig utanför. Det rör sig om familjehemligheter och relationer som ska upp till ytan när man minst anar det och det är ingen småpotatis precis. Ulrich Thomsen är helt fabulöst bra och det danska språket har aldrig känts mer klockrent!